   
Bhakta Mikael Sjodin
Nombre de Usuario: Marici
Mensaje Número: 1
Registrado: 07-2003
| | Enviado Jueves, 14 de Agosto de 2003 - 03:56 am: |  |
Käre Srila Prabhupada,
…som ett regnmoln släcker skogens bränder... Du går ständigt omkring som en andlig brandman i denna värld, och utsläcker de flammande eldarna av begär och hat - iccha-dvesa. Ibland känns det behagligt, ibland som en kalldusch! Men ditt ärende i denna värld är inte att pyssla om oss materiellt, utan att ta oss ur detta kretslopp av födsel och död, alstrat ur våra falska egon som slukar allt. Du kom med den väg till befrielse, som är bitter i början men blir mer och mer till nektar. Den dag vi förmår smaka den andliga kärlekens fulla sötma, kan du jubla, men jag har fortfarande oändligt lång väg att gå. Sluta därför aldrig att leda mig fram, för hur mycket jag än tjurar och trotsar dina instruktioner, så är det ändå min höga önskan att få gå i dina fotspår och följa din väg mot Herrens boning. Även om jag får gå sist i led så tänker jag inte ge upp!
Du skapade inte bara ett Krishnamedvetet sällskap, en institution eller organisation - utan just en RÖRELSE - i hjärtat på människor, på mig. I början när jag först kom i kontakt med dig, sökande bland många personligheters löften om frälsning och umgänge med Gud, kände jag också mycket riktigt att du var någon helt annorlunda, att ”detta är en person som inte har något som helst intresse av att lura mig”. Din renhet och barmhärtighet genomsyrar varje ord i dina instruktioner, och detta slog mig verkligen när jag började läsa dina böcker, att du var helt i avsaknad av tomprat och falsk inställsamhet, eller önskan om att bli upphöjd och dyrkad.
Du är en ren hängiven till Sri Krishna, Gudomens Högsta Personlighet, och den mest dyrkansvärde av alla. Ändå ser du dig själv endast som en enkel tjänare. Med tanke på hur uppblåst jag själv är, är det därför fåfängt av mig att tro, att jag på något sätt skulle kunna utföra tjänst till dig av egen kraft. Nej, det enda jag kan försöka göra är att assistera andra som i sin tur tjänar dig i ren hängivenhet.
Allt detta framgår så tydligt i tredje versen av Sri Sri Gurv-astaka -
Den andlige mästaren är ständigt engagerad i tempeldyrkan av Sri Sri Radha och Krishna. Han engagerar också sina lärjungar i sådan dyrkan. De klär Gudsgestalterna i vackra kläder och utsmyckningar, rengör Deras tempel, och utför annan likartad dyrkan av Herren. Jag frambär mina respektfulla värdnadsbetygelser vid lotusfötterna hos en sådan andlig mästare.
Och inte bara att rengöra templet och pryda Gudsgestalten och altaret; ”annan likartad dyrkan av Herren” inkluderar även tempeldyrkans naturliga förlängning, dvs att göra hela världen och främst sig själv till ett vackert dekorerat, väldoftande och välljudande tempel värdigt Gudomens Högsta Personlighet, d.v.s. att rena hjärtat och sinnet hos sig själv och alla varelser så att Krishna vill vara där.
En plats där kråkor trivs är inte värdig Herren Krishna, och du, Srila Prabhupada, har kommit för att instruera oss om hur vi ska rena oss själva, andra och hela denna atmosfär, så att varje ord blir en sång och varje steg en dans. Detta är ingen lätt uppgift eftersom vi fötts in i maya som den lägsta klassens slavar, ständigt hungrande efter billig sinnesnjutning. Detta till trots kom du av din barmhärtighet till västvärlden, där vi är allra mest i avsaknad av andliga kvaliteter, och engagerade oss - de mest fallna - i tjänst till Gudomens Högsta Personlighet, den Högsta, renaste Varelsen.
Srila Prabhupada, det är så lättsamt att komma fram till dig en gång om året, smickra dig med vackra ord och på så vis försöka snylta på din nåd... när jag i själva verket jag borde inleda och avsluta varje dag under året med att banka sinnet med en sko och en käpp, och säga ”NU ÄR DET SANNERLIGEN DAGS att börja tjäna dig, att överlämna mig på riktigt... för vad jag hittills gjort är att endast utnyttja dig för mina materiella avsikters skull” (vilket inkluderar att beundra dig, se upp till dig; en relation som egentligen blir mer av en sinnesnjutning för min egen del än en verklig tjänst till dig…) I stället bör det vara: ”När ska den dag komma då jag får tjäna dig och hjälpa dig att tjäna Herren Krishna?”
I den materiella snårskogen, i skuggan av mina förseelser, kan jag ändå skymta din strålglans, och din dragningskraft som överträffar alla föremål för mina själviska begär. Om så bara för ett ögonblick, så vet jag att du är den som är värdig mitt överlämnande; likväl glömmer jag ständigt detta faktum lika snabbt, och köper genast mayas billiga erbjudanden i stället…
…när blir den dagen min, då jag får släppas in i sann tjänst till dig, Prabhupada? Jag önskar att den här dagen, din uppenbarelsedag år 2003, åtminstone kan bli min första dag som tänkbar aspirerande efterföljare till dig, detta är vad jag gärna önskar mig.
Din odugling,
Bhakta Mikael
Bhakta Mikael Sjödin
Hare Krishna Tempel, ISKCON Göteborg Sweden
|
